att fylla år

Så är den roligaste och jobbigaste dagen på året kommen igen, min födelsedag. Uppenbarligen är jag glad och tacksam över att vara född, missförstå mig fel, fast att bli firad och planera inför det, det är jobbigt. Jag är inte otacksam, jag är inte oegoistisk fast jag tycker inte alltid så mycket om att vara social.

Detta år fick jag fira mig hemma hos mina föräldrar så jag i alla fall slapp ångesten över att behöva städa hemma så att min mamma kan komma hit utan att skämmas eller granskande se sig om. Fast det är på inga sätt och vis det jobbiga med det hela. Jag är generellt ganska så folkskygg, och ändå absolut inte. Jag är jag, en udda kille som är så mycket mer lik andra än jag först kunde tro. Folk är inte så lugna, trygga och okänsliga som jag har fått en bild av. Folk i allmänhet har fler problem än jag hoppats och trott att så vore fallet. Egentligen gör det mig glad, fast ändå absolut inte.

För lite tid sedan så var jag unik, jag var inte som alla andra, jag hade speciella behov som gjorde mig mer unik än andra. Så är inte fallet, även om jag har matallergier och en hel del problem som inte så många andra har så är jag inte så unik som jag trott. Andra har minst lika många problem, om inte flera. Fast alla, inklusive mig själv, är ändå unika och speciella människor, för att vi just är olika och unika, vilket gör oss mer lika än vi ibland kan tro.

Jag skall fira min födelsedag imorgon, alltså fyller jag år imorgon. Det gör inte ont, inget speciellt händer, bara för att kalendern visar den 20 februari och jag på pappret blir ett år äldre. Det är som vilken annan dag som helst, det är det som händer under dagen som gör den annorlunda och sticker ut ur mängden av alla andra dagar. Ehuru så kommer jag fira denna födelsedag, min 31, hos mina föräldrar. Dit kommer min bror, min mormor, min morbror och hans fru, antagligen min brors flickvän och eventuellt något av min morbrors (och frus) barn.. mina två enda kusiner, troligen bara en av dem. Jag bidrar med att komma dit och göra en tårta. jag skall hjälpa till med maten som vi skall äta, tacos, som jag fått välja och sen fikar vi. Jag får presenter, människor umgås och har trevligt och jag börjar fundera över morgondagens alla val.

Jag lider av beslutsångest och eller snarare jag har ångest över att fatta beslut och fastnar ofta i tankeloopar. För att minska dessa tar jag tre tabletter, utskrivna och föreslagna av en läkare, dagligen för att minska ångesten. Jo jag får ångest ibland om att ta dessa, fast då jag faktiskt fått en massa hjälp av dessa så tar jag dem mer än gärna.

en lunchrast i livet

Jag sitter i skolan, det är lunchrast. Jag har ätit min mat och väntar nu på att lektionen skall börja igen. Där inne väntar jag på att något skall hända. För att indirekt citera en favorit författare 'Jag väntar på att vänta på att vänta' Arne Dahl.  

Det är väl lite så generellt i livet att vi väntar mycket. Sällan vet vi eller kan förklara varför vi väntar på just det vi väntar på. Är det så viktigt att det är värt att vänta på det? Är det värd den tid det tar ifrån vad vi annars egentligen skulle kunna göra? 
      Att vänta på lektioner i skolan är lite mer en komplex fråga då målet med studierna kan överväga väntan, men jag menar i stort. Hur ofta väntar vi inte i onödan på saker som vi egentligen inte har någon nytta av eller som inte är bra för oss? Jag säger inte att jag är annorlunda eller bättre, på inga sätt jag är expert på att bli stående, väntandes, oförmögen till att ändra mig. Jag står där och väntar på att kanske få träffa en person som jag vill träffa. Jag spenderar tid på att vänta på att kanske träffa en person för att kanske umgås och spendera tid på hen. Vilken tanke vurpa, då jag ju redan spenderar tid med att vänta på hen.
      Varför vänta på att vänta, det känns väldigt bortkastat. 

Jag sitter här och skriver, det är bra spenderad tid än att bara sitta och tänka. Samma ord, fast bättre formulerade och ger mina tankar utrymme till att bli hörda/lästa av någon annan. Tveksam om någon läser mig, fast om jag inte skulle skriva är jag Säker på att ingen skulle läsa mig. Nu ökar sannolikheten med 100% även om möjligheten är låg. Jag är inte bra på matematik så klanka inte på att det där är fel räknat. Det är jag väl medveten om. Jag läste inte matematik B på gymnasiet, eller om det var C. För det första vi skulle läsa då var just sannolikhetslära och det är ingenting jag ens ville lära mig. 
       Men väntan får mig att tro att jag ändå spenderar tiden som är mig given fel. Detta är en filosofisk hörna och filosofera är det jag gör bäst. Ingen förstår fast alla tycker det låter intressant. Låter helt klart som en filosof. Kloka ord som ingen förstår först, kanske aldrig, men som kan väcka tankar som leder till framsteg eller "bara" en personlig utveckling.

Rasten tickar på, folk går på lunch. De gläds  och jag med, över att solen lyser ute idag. Det är vår och solen lyser, det är så underbart att det är lätt att bli tacksam. 

Läraren kommer och nu är det slut på väntan, nu är det bara väntan på att se vad vi skall lära oss...    

Flödesprosa #1

Jo men alltså så här är det. Jag är en stor och glad ung man som egentligen inte alls är så duktig på det här, med att blogga, fast som brinner för att skriva och därför gör det så gott jag kan. Det och att jag har fått väldigt mycket med mig igenom min uppväxt. Min farfar som berättade sagor som han hittade på eller som han mindes utantill, då vi skulle sova då vi var ute på landet. Vare sig landsstället eller min farfar finns inte längre kvar i sina dåvarande skepnader. Farfar är i himmelen och landstället är rivet och något annat är byggt där. Och så är det, tiderna förändras fast vi måste inte förändras med dem. Jag är jag och därmed så lever minnet från dessa energigivande platser kvar. Jag skall värna dessa minnen så gott jag kan. Även om minnet efter min farfar inte delvis bara kan ses, utan att vara det, som en tung börda att bära, utan att det också är en enorm ynnest. Det är ett sådant arv som för generationer inte bara framåt utan också vidare i evolutionen.

Detta blir ännu ett av många dokument som jag spottar ur mig. Om dessa kommer leda till något är svårt att i förväg veta något om. Fast ett har jag lärt mig av andra som har lyckats som författare, vilket är något jag eftersträvar, och det är att skriva, skriva, skriva och just få ur sig ord och på så sätt stimulera hjärnan till att kunna bilda ord och meningar som sitter ihop på ett bra sätt.

Flödeshantering av ord som vill ut och kunna kontrollera dessa så att det blir något läsbart och helst intressant, det är det som är konsten. Konstigare än så är det, fast lite konstigt är det och det gäller att undvika att konstla’ till det. Även om många sådana fyndigheter helt klart skall klassificeras som nödrim och inget att eftersträva. Fast det är bra att ta till då och då, bara för att få ur sig det som vill ut. För mig är det naturligt och nästa som en förbannelse att jag inte kan skriva, prata eller tänka utan att då och då falla in i att vilja få till ett sådant rim eller en fyndighet. Det är min pappa's fel, ha, ha. 

       Så är det och det är inget negativt i det. Kanske är det konstigt för någon som inte känner mig eller min pappa fast alla som känner honom vet att han är precis likadan. Han gillar att komma på ordvitsar och vara snabb i kontringar. Jag brukar kontra tillbaka, bara för att de lite kontrast till det hela. Det blir inte alltid så bra, så som vi alla vet att uppföljare har en tendens till att inte bli. Ehuru, jag är jag och gör ändå min egen grej också, vilket är bra och det är så vi för utvecklingen framåt.

Snick snack och en massa trams är en stor del av mitt sätt att skriva och det är inget jag kan, eller ens vill, förneka. Jag skriver på mitt sätt och jag gillar folk som just gör sin grej. Det är inte lätt på något sätt, fast det är då det blir bäst resultat i längden. 

       Jag har dyslexi också, skall jag kanske säga, om du inte visste om det, och jag är evigt tacksam till att skriva i datorer som har autocorrect och framförallt rättstavnings program. Annars skulle mina texter bli ännu svårare att läsa. Jag gör ju en massa grammatiska fel som programmen inte kan ta hänsyn till och korrigera (detta ord, korrigera, tog mig hur många gånger som helst att få rätt, verkligheten överträffar dikten).

Jag är ganska rebellisk i flera aspekter. Och mitt skrivande är inte undantaget den regeln, fast hänger ihop med det jag redan nämnt om det att jag vill vara och skriva som Mig. För mig innebär det dock ett visst problem, ”hur är jag”?

Jag är jag, är lätt att skriva och ställa sig bakom. Det betyder dock på inga sätt och vis att jag vet vem jag är. ”Jag är jag” är ju också det sätt som Gud beskriver sig för Moses då Gud tar gestalt som en brinnande buske för att få Moses att lyssna på honom. Fast för det är väl Gud knappast att ses som en brinnande buske. Så jag är jag då jag sitter här i endast ett badlakan runt höften. Fast det är ju dock samma jag som tidigare idag var ute och gick och hade på mig en röd Slipknot tröja på mig, med byxor och allt sådant där också. Jag är alltså flera saker men inte bara ytligt. För vi kan ju ändra hur vi ser ut och ändå vara samma person där under. 

       Samma med Gud som kommer till Moses och andra figurer i Bibeln i olika skepnader och ändå är Gud. Gud är treenighet också, Fader, Son och den Heliga anden. Jag vet inte om jag är men är kropp, skägg och svett då kanske. Skämt och sido, detta är ju en intressant del i detta flöde. Hur skalljag kunna knyta ihop detta nu då, så att både jag och du förstår. Jag vet svaret men inte hur att ställa frågan. ”Jesus är svaret” men vad är frågan!? 

       Jag är jag, men vem är jag? Kanske är ett sådant luddigt svar det bästa svaret. I alla fall för nu, sömnen kommer över mig och det är snart dags att borsta tänderna och krypa ner i sängen.

När jag var yngre så skickades det runt kedjebrev, nu sover jag under ett kedjetäcke; undra om det hänger ihop? Jag gör det för jag har svårt att komma till ro då jag skall sova. Det i sig hjälper inte helt men det är en bra bidragande faktor och det är ju alltid något. 972:a ordet är just skrivit och ögonlocken är tyngre. Skallsnart runda av eller bara sluta för denna gång. Detta kan komma att bli en trend av  återkommande dokument, som jag har liggandes och då jag känner för det så bankar jag ut lite bokstäver som blir ord som blir meningar som blir stycken som blir en text. 

Tack för att du tog dig tiden att läsa detta.

Lev länge och framgångsrikt!  

det var en gång..

i en galax...

Välkommen. Jag skriver lite olika filosofiska betraktelser och detta är utrymmet där jag kommer skriva dessa, enjoy. 

Jag älskar att filosofera och det är det jag kommer göra i denna blogg. Detta kommer bli min lilla yta där jag tömmer ur mig lite tankar och idéer, samt då och då några väl valda bilder, som jag har tagit, kanske redigerat men mest troligen bara tagit med min digitalkamera eller mobiltelefon. (Heter det ens mobiltelefon längre, eller är det bara att kalla de för smartphones?)

     Jag kan komma att presentera mig eller lägga in gamla texter jag har skrivit. Denna första text tänker jag inte ödsla på att presentera mig, bara förklara mitt nick: notalp42. För den observanta läsaren så är det ett namn och två siffror. notalp är en skuggad idé av en känd filosof, som jag tycker mycket om. Hans namn; Platon. 42 är ingen fråga utan att svar, utan fråga. Jo, jag är ganska mycket en nörd och stolt över det. Ehuru jag är också en ganska modern ung man, som studerar till att bli en teknisk säljare och som säljare är det bra att först och lära känna sin målgrupp/sitt segment. 

      Vem är du som läser detta? Kommer du att läsa mig igen? (d.v.s om jag skriver mer, vilket vi får anta är tanken..) Lämna gärna lite information om dig, utan att berätta ditt namn, adress eller något olämpligt. Utan intressen och sysselsättning blir bra. 

Jag tänker att jag kommer skriva in en del citat som jag tycker om och vill dela med mig av. Många av dessa kommer vara nördbaserade, så vet du det redan nu, eller först nu. Denna första gången kommer ej vara ett undantag, håll till godo. 

"Skeppen hängde där på himlen ungefär på samma sätt som tegelstenar inte gör" ur Liftarens Guide till Galaxen 

Lite så känner jag kring detta projekt, har haft idén för och gjort en liten ansträngning att göra detta, fast det har inte fallit ut så väl. Denna gång så tror jag mig ha mer idéer och tankar till hur att få det att bli bra. Jag kommer lägga in citat och bilder om det passar bra eller för att jag vill förklara något utifrån det citatet.

    Jag är öppen för en del förslag på innehåll, fastän jag kommer skriva det jag känner och kan komma att ignorera en och annan idé. Däremot kommer jag vara enormt intresserad av att läsa åsikter i stort om mitt språk och vad du gillade det jag skrev om. Konstruktiv kritik är att föredra, fast vi lever i ett land som värnar tryckfrihet och det är även jag för, fritt fram(isch).

Avslutningsvis så är det så att jag har dyslexi så urskuldar mig i förväg för syftningsfel, meningsbyggnads fel och särskrivningar. 

Tack för visat intresse, Lev länge och med framgång!

//Gustav